Jaja, vikten ja...

Ja, jag brukar väl inte lägga upp bilder i bara underkläder, men här kommer en iaf.

Sedan den 1 Januari 2011 har jag gått ner 23 kg
. Väger nu 1 kg under, det jag vägde när jag blev gravid. Nu hoppas jag på några fler kg så man hoppar under 60-sträcket. För att gå ner 23 kg har jag inte gjort nånting, jag antar att det är aminingen? Annars så är jag grymt duktigt på att dricka minst 1 cola om dagen och alltid nått sött, godis, kaka, chips !

När vi ändå snackar vikt...
Innan jag blev gravid hade jag precis tränat bort ca 10 kg, när jag och Jonas bestämde oss för att "skaffa bebis" så kännde jag mig inte lika motiverad, jag tänkte mer "jag ska ju ändå bli tjock". Så vips så hade jag gått upp 7 kg av dom där 10. Det är lätt hänt ! Men nu ska dom där 10 bort igen !=)

Nu har jag äntligen kommit igång med lite promenader så jag hoppas det kan hjälpa till på traven. Så snart jag är återställd efter förlossningen så blir det träning på ego igen. Jag längtas !

c",)

Förlossningsberättelse

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG


Torsdag 30 December 2010


Allting började på Torsdagen.  Jag vaknade vid 11:00 på morgonen jag skulle gå på toa. Direkt när jag ställer mig upp ur sängen så rinner det nerför mina ben.  Inte  ”splash” utan det bara rann. Jag sprang in på toan och funderade själv om jag hade kissat på mig eller om det var vattnet som hade gått.
Jag ringde till Jonas som var på jobbet och han sa åt mig att ringa förlossningen.  Sagt och gjort, jag ringde och de bad oss komma dit för en undersökning. Runt 14 var vi där och jag fick ligga med ctg och sedan så undersöktes jag. Där vi kom fram till att det var vattnet som gått.
Eftersom jag inte hade några värkar och allting såg bra ut så fick vi åka hem igen och blev ombedda att jag skulle ta tempen hemma på kvällen. Jag hade 37.6 (gränsen var 37.5). Så det var bara att åka upp till förlossningen igen och göra samma sak som på dagen, ctg-kurva. Allt såg bra ut så vi åkte hem igen och blev tillsagda att vara på förlossningen dagen efter kl 09. Natten var hemsk, jag sov ingenting. Jag hade värkar precis hela tiden, ibland med 10 min mellanrum och ibland 3-4 minuter. Värken satt bara i ryggen, ingenting fram. Jag trodde inte jag skulle klara mer, (haha).


Fredag 31 December 2010


Vi åkte upp på förlossningen till 9:30. Nu var det samma visa om igen.  Jag fick ligga med ctg, de tog tempen på mig. Allting såg bra ut och bebis mådde bra. Vi beslutade oss då för att åter igen åka hem och försöka sova och vila för att komma tillbaka ikväll för en ev igångsättning vid 21. Det var det vi gjorde. Både jag och Jonas låg i sängen precis hela dagen, jag kämpade mig igenom jobbiga värkar (trodde jag). Klockan blev kväll och jag kände att jag inte orkade mer, så kl 19:30 satt vi i bilen på väg mot förlossningen. Denna gång med BB-väskan J.
Jag fick åter igen bli uppkopplad till ctg och även denna gång såg allting bra ut. Dom undersökte mig också vaginalt och jag var öppen 3 cm. (21:00) Eftersom jag inte sovit och var så grymt trött så beslutade vi att jag skulle få morfin och bricanyl. Detta gjorde att värkarna försvann och att jag blev lite groggy. Jag sov väldigt gott genom natten.  (Jag spydde även 15 sek efter 12-slaget, morfinet gjorde mig sjuk ;P)


Lördag 1 Januari 2011

Lördagen börjar med att vi går och äter frukost, jag kräks upp frukosten. Sedan går jag som in i en dimma. Klockan var väl runt 09:30 när alla sladdar/nålar och maskiner var inkopplade. Jag klargjorde vid denna tidpunkt att jag vill ha EDA så fort som möjligt. (vid behov). Dom satt igång droppet som skulle få fart på värkarna. Efter en timme (11:00) kom läkaren och la in EDA i ryggen på mig, men den aktiverades inte.  Värkarna blev starkare och jag började använda lustgas (11:30). Jag blev undersökt och var nu öppen 4 cm. Klockan 12 kom läkaren tillbaka och satt igång EDA:n. Jag blev som en helt ny människa. Skulle det fortsätta såhär så gör jag om det imorn. Dom fortsätter att höja droppet och jag är nu öppen 5 cm, (13:30) och har 4 värkar på 10 minuter alà 60 sek.
Dom höjer droppet igen och jag öppnar mig ganska snabbt, jag får byta sida eftersom jag har öppnat mig mer på en sida än den andra. Det ger resutalt och kl 17:30 är jag helt öppen och får krystvärkar.  Det känns verkligen som jag håller på att bajsa på mig. Jag börjar först att krysta (17:35) knäståendes, lutande över sängkanten men det gick inte så bra för mig så jag bytte ställning och la mig på rygg. Under krystningen så la dom en bäckenbottenbedövning. Jag säger bara det FY FAAN VAD ONT det gör att föda barn. Jag krystade i en timme så klockan 18:36 föds Ellen. Hon skriker på en gång och de lägger henne på mitt bröst. Jonas klipper sedan navelsträngen och de tar henne till ett bord och torkar av henne. De virar in henne i en filt och sedan ligger hon i Jonas famn under hela tiden då jag krystar ut moderkakan och sys.


Ellen föddes den 1 januari 2011, hon var 51 cm lång och vägde 4024 gr.

 

Onsdag 5 januari

Idag var det Dagen D. Idag skulle Kiwi komma till världen. Men nu finns Ellen redan och både jag och Jonas är lyckligast och stoltast i världen. Hon är så fin vår tjej.

Nu har vi varit hemma i lite mer än ett dygn och jag tycker att allt flyter på väldigt bra. Ellen sover hela tiden, vaknar, vill ha mat, bajsar och sedan sover hon igen. En massa närhet vill hon ha också men det gör mig inget för just nu känns det som vi lever i den här bubblan. Ellen, Jonas, Emilie.

Helt ärligt vet jag inte vad jag ska skriva. Undrar ni över nått ? Fråga mig !

Vill tacka Linn för ännu ett kanonjobb med en ny header, du är grym tjejen ! :)

c",)