3-ÅRS TROTS

Jag håller på att bli gråhårig !

 

Ellen har troligtvis kommit in i 3-års trotsen på riktigt nu. Visst har vi haft våra stunder förr, men inte som nu.  Jag blir irriterad, ledsen, arg och mitt långa tålamod håller på att ta slut. Säger vi (jag och jonas) en sak gör hon en annan. Hon gör saker som hon vet är fel. På så sätt så är det ett rop på uppmärksamhet. Uppmärksamhet som vi nu delar mellan två barn.

 

Jag tänkte gå igenom en vanlig dag här hemma just nu…

 

Ska vi äta frukost så vill hon ha macka med skinka, när hon fått det så ska hon ha ost istället, när hon fått det så ska hon ha skinka. Hon vill ha juice till mackan. Hon får apelsinjuice, hon SKA HA äppeljuice. Är det inte innehållet som är fel så SKA hon ha andra bestick, annat glas och en annan tallrik. Klä på sig ska i inte prata om. Det ska springas runt. ”Jag ska bara” ”Jag måste bara” ”Nä inte nu Mamma” Det går inte att sitta i soffan, hon hoppar, studsar, åker rutschkana. Säger man till henne lyssnar hon inte. Säger till igen ”Sitt ner i soffan Ellen” så lyssnar hon inte. När man säger till med ett ”hot” då lyssnar hon äntligen. Då kommer vi till läggning. Vi ser på ett avsnitt av en serie eller läser en bok, sedan är det god natt. Efter avsnittet så är hon törstig, hon är kissnödig, hon har fel tutte, hon vill ha andra filten, hon vill ha den andra kudden, vi ska dra upp rullgardinen, hämta andra gosedjur….

 

Jag har förstått att det absolut inte går med att säga ”Gå och ta på dig overallen” ”Gå och ta på dig din mössa”. Jag försöker istället med ”Vet du vart din mössa är?” ”Kan du visa mig dina skor” Men får endast ett blankt ”Nej” eller ”Jag ska bara”

 

Hur gör man? Ska man byta ut det där glaset till det glaset hon vill ha? Ska vi byta filten bara för att det är ”fel” filt? Ska vi ge henne allt hon vill ha bara för att hon ska bli nöjd?

 

Just nu är det bara bråk, bråk, bråk. Känns som jag inte gör annat än att säga till henne att man inte får göra si o så. Det är varken roligt för mig eller Ellen. Jag vet ju att detta är en fas som alla barn ska gå igenom. Men hur tacklar man den som förälder? Hur mycket ska jag tillåta?

BAKA KAKA

Idag så bakade jag och Ellen lite chokladbollar. Hon är superduktig, för knåda ihop alla ingredienser och sen rullandet i pärlsockret. Jätteduktig ! Hon är även väldigt duktig på att provsmaka hela tiden, men det hör väl till ;) 

När kidsen hade somnat så slängde jag ihop lite Hallongrottor. Ellen och jag hade tänk o göra det imorgon men då får vi hittat på något annat att baka då. Det vankas nämligen kalas till helgen och det kan ju va gott med lite hembakt ;)


När Jonas kom hem från jobbet så gick jag ut på en promenad. Rensat tankarna lite och bara känna av lugnet. Jag och lurarna är ett bra team för sånt :)

Hoppas på att vakna frisk imorn så jag kan åka till gymet. Skulle behöva få köra slut på mig ordentligt. 

TUMMEN UPP FÖR FÖRSÄKRINGSKASSAN

Måste verkligen hylla försäkringskassan idag. Jag har väl inte haft så mycket som gått fel med dom förut, nångång men inte alls i samma utsträckning som man hör hur andra har det.. Men idag hände nått helt otroligt.. Här ska ni få höra..
 
I Måndags när jag skulle få föräldrapenningen så fick jag inga pengar. Jag gick in på forsakringskassan.se och ser där att JAG har GLÖMT att ansöka för denna period.. (jag har ju jobbat, o sen glömdes det bort).
Jag lade in ansökningen och tänkte för mig själv att inom 30 dagar så ska jag ju iaf få januarilönen. Ringde Jonas och sa som det var och när vi pratat klart så gick jag in på "Mina sidor" och där står det "Ansökan Godkänd" "Preliminärt utbetalningsdatum 29 Jan"
 
Whhhaaaattt ? Ni måste skämta ? Hur kunde detta gå till ? Att på ca 5 minuter få ansökan godkänd och pengarna är påväg in? När vissa ärenden får vänta i 1 månad?
 
Jag tackar och tar emot:) Hejja försäkringskassan :)