FORTFARANDE KVAR

Hej på er och Glad påsk !
 
Idag blir vår lilla kille hela tre veckor. Synd bara att två veckor av hans liv har spenderats i sjukhussängen. Vi är fortfarande kvar på Barnkliniken. Men vi börjar nu se ljuset i tunneln och vi hoppas på att vara hemma innan nästa helg igen. Hoppas Hoppas...
 
Det som har hänt är att Alfred blev smittad av oss, dvs att han har blivit riktigt dålig av en förkyldning/influnsan. Han har fått tagit en himla massa olika prover och det första vi tänkte på var att han råkat ut för RS-viruset men det provet var negativt. Alfred fick "diagnosen" Bronkiolit, det betyder på svenska, infektion/virus i de minsta luftrören i lungorna. När vi åkte in till akuten så åkte vi in för att vi tyckte att han andades lite snabbt och då var det just att lungorna fick jobba lite extra. Vi blev inlagda på måndagen förra veckan och den kommande torsdagen var han som värst. Sedan vände det lite under fredagen men sedan dess har vi stått och trampat lite. Nu idag och igår ser vi en verklig skillnad. Så nu känns det som vi är på bättringsvägen..
 
Han har undertiden på sjukhuset fått inhalera koksalt varannan timme och adrenalin varannan timme. Koksaltet gör att slem mm lättare löses upp så det ska bli lättare att hostas upp. Adrenalinet gör att luftrören ska vidgas så det ska bli lättare att hostas upp oxå.. Just nu inhalerar han endast koksalt med två timmars mellanrum.. Han har oxå fått antibiotika ifall det skulle ha varit en infektion. Antibiotikan fick han genom en nål som var fäst i en ven på huvudet. Den fick han var 6:e timme dygnet runt, men den har dom oxå slutat med nu. Var 6:e timme fick han oxå alvedon, men nu de senaste dagarna har han bara fått det en gång om dagen då man märkt att han behöver det.
 
I tisdags förra veckan så fick han läggas i en CPAP, (det är en liten mask som täcker näsan). Det masken gör är att den blåser in luft i Alfreds lungor för att hjälpa honom att vädra ur koldioxiden som han samlade på sig. Läkaren förklarade det såhär för oss.. "Om du tänker dig att lungorna är som en ballong, och när du andas ut så finns det alltid lite luft kvar i ballongen, men när Alfred andas så blir ballongen helt tom och då hjälper CPAPen till att det alltid finns lite luft kvar" Igår började vi att träna ur masken och det verkar gå väldigt bra. Idag har han inte haft den någonting. Prover tas och proverna går åt rätt håll, men vi är inte riktigt i hamn..
 
I samband med att han fick CPAPen på sig så började hans förkyldning att bli ännu värre, så under tisdagen så sattes det oxå en sond på honom. Han åt från mina bröst sista gången förra tisdagseftermiddagen. Sedan dess har han fått all mat igenom sonden. I förrgår började vi att ge han på nappflaska. Han äter det han orkar och sedan sondas resten. Sedan igår har han ätit alla mål på flaska och idag har vi även ammat lite. Sonden sitter fortfarande kvar, men kommer nog att tas bort troligvis imorgon..
 
Alfred har sedan förra Onsdagen fått syrgas eftersom han inte har orkat syresätta sig. På tosdagen när han var som sämst fick han ca 50% syrgas. Idag har han varit utan syrgas helt...
 
Under tiden på sjukhuset har vi oxå varit hos rönten och kollat hur lungorna ser ut. Han har oxå fått gjort ett ultraljud på hjärtat. Röntgen på lungorna visade just att det är en liten infeltion/virus. Medans ultraljudet på hjärtat såg helt normalt ut.
 
Under hela tiden på sjukhuset så har han alltid varit uppkopplat till en monitor. Han har en sak på foten och sedan så har han EKG på kroppen. Det som visas på monitorn är hans puls, syresättning och andetag/min. 24h/dygn har vi haft en sköterska som suttit inne på vårt rum och tagit hand om Alfred. Alla mediciner som ska tas, alla inhaleringar, sköter CPAPen, ger honom mat, suger ut näsan, ger han nässpray, tar bort slem ur munnen, hjälper honom när han hostar, vänder honom 1 gång i timmen, byter blöja, räkar andetag, och allt annat som dom ska ha koll på... Så även fast vi inte är utskriva ännu så måste jag bara säga det att alla sköterkor är helt fantastiska. TACK !
 
 
Världens finaste Alfred
 
 

AVDELNING 44

I söndags så tyckte vi att Alfred andades lite konstigt. Att han hade det lite svårt. Så vi ringde 1177 och dom tyckte att vi skulle åka in på akuten. Sagt och gjort, vi åkte in och dom kollade på Alfred men läkaren hittade inget konstigt så vi fick åka hem igen. Under måndagen tyckte vi att andningen blev sämre så vi ringde 1177 en gång till och dom tyckte att vi skulle åka in på akuten igen. Läkaren bestämde då att vi skulle stanna kvar. Så nu ligger vi inlagda sedan i måndags på Barnkliniken. Alfred mår inte som han ska så det är tur vi är där vi är. Nu hoppas vi bara på att han blir bra så vi får komma hem, men vi tar en dag åt taget.

UTSKRIVEN

Nu har vi varit på alla återbesök uppe på Förlossningen/BB. Allting såg bra ut med Alfred och allting funkar bra här hemma. Alfred hade bara gått ned 70gr så det var ju helt suveränt :) Så nu ska vi bara fortsätta att mysa även fast vi haft en liten jobbig start eller vad man ska säga. Jag har åkt på världens förkyldning. En hosta som jag aldrig varit med om. (Prova att hosta när man nyss fött barn=inte skönt). Sedan har jag legat i feber i 2 dagar. Jonas har varit en ängel och tagit hand om det mesta undertiden jag har legat i sängen med frossan.. Usch ! Inte nog med det så har Ellen varit riktigt dunderförkyld i en veckas tid så idag åkte vi till BVC med henne och som vi trodde så hade hon bla öroninflamation.. Nu hoppas vi på att Ellens pencelin ger effekt och att jag blir lite frisk så man kan komma ut. En promenad skulle iaf vara guld värd.
 
Alfred är jättesnäll. Äter, sover, skiter och spyr. Men det är ju det som gör nu i början oxå. Under natten så har jag fått klivit upp och ammat var 3 timme och det känns ju helt klart godkänt ;)